Identitetsvänsterns fall

Någonstans är jag förhoppningsfull kring att det här är början av identitetspolitikens förfall. Den identitetspolitiska vänstern (läs F!, MP, unga vänsterpolitiker) har masat sig framåt ett bra tag och vunnit stöd för vackra slagord, storslagna visioner och en ungdomlig, modern approach. Mycket yta, mycket ilska men få konkreta politiska förslag. Där etiketter och slagord till slut har blivit viktigare än idéer och att förändra verkligheten.
 
Bluffen har nu synats. Till syvende och sist handlar politik om att presentera och genomföra trovärdiga reformer med utgångspunkt i verkligheten och riktiga samhällsproblem.När nu identitetsvänstern börjar få inflytande på riktigt så kommer verkligheten och knackar på dörren. Där står de, snopna och ertappade med enbart några slagord om att miljön ska räddas och att vi måste skapa ett mer jämställt samhälle på sin agenda.
 
Tro mig, det vill vi alla. Men medan identitetsvänstern står och skriker och idiotförklarar omvärlden, fokuserar vi andra på hur de här problemen faktiskt ska lösas. På riktigt.
• • •

Tycker du verkligen så här, egentligen?

Frågan dyker påtagligt ofta upp i  politiska diskussioner med meningsmotståndare.

”Givet din situation just nu i livet och din bakgrund så kan jag förstå att du kan tycka så, men om du inte hade haft det så lätt i livet?” försöker meningsmotståndaren använda som motargument efter att jag har redogjort mina ståndpunkter.

Det kan röra sig om de flesta politiska frågor – allt ifrån sjukvård, utbildning, skatter och arbetsmarknad. Samma argument från vänstertyckarna återkommer ständigt. En viss politisk åsikt hänger ihop med vilket skede i livet du är i för tillfället, din ekonomiska ställning och bakgrund. Speciellt om du är höger.

Det första som förvånar mig är vänsteranhängarnas gedigna kunskap om just min ”bakgrund och ställning i livet”. I ärlighetens namn, de grundlösa antagandena om att alla högerpolitiker verkar leva och alltid har levt livet med silversked i munnen och alltid har haft framgång serverat på ett fat, är pinsamt verklighetsfrånvänt. Vänstern har under en så pass lång tid målat upp bilden av den onda, rika kapitalisten som den genomsnittlige borgerlige väljaren att de till slut börjat tro på sina egna retoriska lögner.

Snälla – ni vet inget om mig, min uppväxt, min situation eller framtid. Lika lite som jag vet något om de flesta jag debatterar med. Och det är inte relevant för sakfrågan. Gå vidare.

Men fortfarande kvarstår faktumet att vänstern på allvar tror att den genomsnittlige liberalen just är liberal för att hen kan vara det givet personens ställning i livet. Det förvånar och är naturligtvis en verklighetsuppfattning som tagit form utan en djupare analys av samhället.

Jag är alltså en fattig student som lever med knappa marginaler. Jag anser alltså fortfarande att skattetrycket bör sänkas rejält, så även bidragen.

I den verklighet jag är en sjuk, arbetslös, ensamstående trebarnsfar på landsbygden kommer jag fortfarande tycka att det fria skolvalet är en mycket bra reform. Att slopandet av apoteksmonopolet var en bra idé. Att marknadsekonomi och frihandel är det enda framgångsrika konceptet för att på allvar lyfta människor ur fattigdom. Att tillväxt i en ekonomi är viktigt för att komma till bukt med jämställdhetsproblem och för att rädda klimatet.

Så för att svara på frågan: ja, jag tycker så här. Egentligen.

• • •

Löfvens försvarsröra

Skriver huvudledare i Jönköpings-Posten om regeringens vilsna utrikes- och försvarspolitik. Med spontana, oklara ministerutspel om att återinföra värnplikten och luddiga resonemang om alliansfrihet för att stå utanför Nato uppkommer många frågetecken kring hur Sverige ska kunna tryggas i ett osäkert globalt läge.

Idén om en medborgerlig samhällstjänst där människor kan mötas över klassgränser och uträtta lite olika samhällsinsatser verkar vara viktigare för utrikesministern än vad som är bäst för det svenska försvaret.

 

Läs ledaren här.

• • •

Den politiska polisen

Verkar som ledarskribent på Jönköpings-Posten ett tag under januari. Skriver min första ledare om den politiska polisen och att ordningsmakten inte kan anpassa sig efter partiers ställning i opinionen. Rädslan för att stryka främlingsfientliga krafter medhårs har blivit bisarr och oroväckande.

Här kan du läsa ledaren.

• • •

Nyårslöften

Tänkte börja det nya året med att sammanfatta mina löften inför det nya. Ofta något som ger bra startblock för att göra det nya året till ett bättre än det gångna. Om inte, så ger det i alla fall dig själv goda råd om varthän man vill.

Våga vara obekväm

En rubrik som egentligen syftar på en egenskap – mod. Att vara modig och våga stå på sig, även när det inte känns enkelt. Även när det känns som svårast. När folk spär på unkna normer, göder sina fördomar och stolt skyltar med dem – våga säg emot. Våga ställa motfrågor. Våga argumentera. Våga säg din åsikt.

Jag har i regel sällan haft större problem med att vara obekväm eller hålla inne min åsikt, men så kommer de tillfällena när man upptäcker att man suttit tyst när man inte borde.

 

Var höger

Det kanske ter sig som en banal uppgift för en politiskt engagerad moderat, men det tåls att påminna sig själv om att stå fast vid sin övertygelse i alla situationer. Om det är viktigt att stå fast vid sin moraliska kompass och våga gå sin egen väg, är det minst lika viktigt att stå fast vid sina värderingar och åsikter. Att inte vika från den ideologiska kompassen, även när det blåser i motsatt riktning. Jag är liberal, höger om man så vill, av motiverade, goda skäl. För att jag vill stå upp för egenmakt och frihet. För att jag gör skillnad på negativa och positiva rättigheter. För att jag tror på människor och samhället framför statliga system och politiker.

I ett vänsterpräglat land som Sverige är socialismen grundmurad i samhällets mentalitet. De socialistiska svaren är ofta de enkla och självklara. Det händer alltför ofta att en stor massa kan tysta även de bästa av argument. Inte för att att de har rätt, utan för att de är fler och får dig att tveka. Om vi inte vågar hålla hårt i våra värderingar och vågar stå upp för dem, vem ska då göra det?

Ha alltid fötterna på jorden, men låt alltid idéerna visa vägen.

 

Var snäll

Livet är för kort för att glömma de som betyder allra mest. Ta hand om varandra.

 

 

Det är mer än välkommet att kopiera mina nyårslöften rakt av. Förhoppningsvis kan vi jobba med dem tillsammans och göra 2016 till ett lite bättre år än det förra.

earth

• • •

Lex Dirawi

Mycket finns att säga om Gina Dirawis uttalanden genom åren som varit långt ifrån genomtänkta och begåvade, för att uttrycka sig diplomatiskt. Under årets Musikhjälpen var Dirawi dock återigen i farten med kommentarer som fått många att höja på ögonbrynen. Och samtidigt givit upphov till en mängd hyllningar. Dirawi menar på att ”våra politiker är ett gäng jävla idioter” för att ”de låter barnen drabbas” och att ”politiker inte tänker på de som drabbas mest”. Frågan som berörs är klimatförändringarna som drabbar människor genom naturkatastrofer världen över. Jag har all förståelse för att frågan väcker engagemang, känslor och har all respekt för den frustration som många känner över klimatförändringar och liknande samhällsproblem. Däremot ska direkt bisarra uttalanden likt hennes senaste kunna bemötas lika väl.

Egentligen förtjänar inte Gina Dirawis som person eller hennes uttalanden någon större uppmärksamhet, men det finns så många tankar som kommit till mig sedan jag fick höra hennes uttalande att jag tycker det är viktigt att beröra hennes åsikter och sätta in i dem en större kontext. För någonstans representerar hon tankar och uttalanden som återkommer i den politiska debatten och samhället i många situationer. Låt mig förklara.

 

  1. Återigen är vi där. Så fort ett samhällsproblem uppdagas så är det en politiker som ska ställas till svars för att problemet existerar. Istället för det eller den som orsakar problemet. Om det inte är politiken som är orsaken problemet såklart. Om det är Sveriges politiker som orsakar klimatförändringarna? Tillåt mig vara mycket skeptisk.

 

  1. ”Våra politiker”? Om hon vill lägga skulden för klimatförändringarna på Sveriges politiker blir debatten väldigt skev. Möjligtvis kan vi utkräva ansvar för hur vårt pensionssystem är utformat av en identifierbar skara politiker om man skulle ha invändningar mot det. Planeten jordens klimat? Na, not so much. Det enda ett sådant uttalande genererar är politikerförakt.

 

  1. Vilka politiker? Som om politiker vore en homogen skara med identiska intentioner, avsikter, ideologier och förslag. Det är lite som att kritisera mänskligheten för att det finns krig på jorden.

 

  1. Jag har många invändningar mot politiker som inte tillhör samma ideologiska skara som jag själv. Politiska motståndare som jag menar tänker fel, har fel, har dåliga argument och rentav i många lägen inte tänker alls. Däremot vill jag mena att de flesta som på något sätt engagerar sig politiskt, med vissa undantag, gör det med en god intention. Med en vilja att göra samhället bättre. Om att göra livet för människor bättre. Om att rädda miljön. Utrota fattigdom. Öka friheten. Försvara mänskliga rättigheter. Dock kan visionerna skilja sig åt och framför allt lösningarna. Men intentionerna är i regel goda. Även om jag ofta misstror de flesta av mina politiska motståndares lösningar på samhällsproblem, ser jag att det i grunden finns en vilja om att göra gott. Därför är det beklagligt när kritiken som framförs dels är osaklig i stil med att ”de bryr sig inte” och alla dras över en kam.

 

  1. Du tycker att politiken och politiker är problemet? Gott. Det har liberaler hävdat i 300 år. Vi tycker att det borde vara mindre politik, färre politiker och att de ska ha mindre makt. Några av oss som vill att mer makt ska ligga hos människor själva och hos det civila samhället, måste ge oss in i politiken för att reducera politikens roll i samhället och människors liv. Är det vad du menar Gina? I så fall är du välkommen att rösta på Alliansen 2018. För vi vill inte heller att barnen ska drabbas av för mycket politik.
• • •

Winter is coming

Skriver i senaste numret av Moderata Ungdomsförbundets tidning Blått om högskolepolitikens tomrum och hur viktigt det är att Moderata Studenter tar plats i det vakuum som finns inom högskolepolitiken. Att sätta högre utbildning högre upp på den politiska dagordningen är avgörande för att Sverige ska kunna stå stark i globaliseringen.

DSC_0949

 

• • •