Make frihet begripligt again

Svensk borgerlighet har alltid haft stora problem med att kommunicera ut sina idéer. Knastertorra argument, grafer och siffror har allt för sällan omsatts till begripliga budskap för gemene man. Föraktet mot vänsterns ohederliga känsloargument och utopiska berättelser har gjort oss rädda för att ompröva våra egna sätt att nå ut, i kombination med en omättlig stolthet och brist på självkritik kring vår egen förträfflighet.

Vänstern har alltid haft ett gigantiskt försprång här. Man har vågat prata på ett enkelt sätt, använt känslor och målande berättelser och visioner kring vad politiken innebär i praktiken.

Vi ska aldrig presentera utopier eller vara ohederliga i vår kommunikation, men det utesluter inte att använda känslor och berättelser som kommunikativa verktyg.

Det är oroväckande ibland hur många krafter inom borgerligheten som vill stanna vid att vara en klubb för inbördes beundran. Graferna, logiken och siffrorna ger oss ju rätt i så många avseenden. Och många nöjer sig med det. Det stannar vid ett ryggdunkande kring vår egen förträfflighet, och engagemanget för att övertyga fler får stå tillbaka.

Lafferkurvor, dynamiska effekter och osynliga handen är viktigt att tala om. Men det är sällan något som appellerar människor. Åtminstone inte i första taget.

När vi inte vågar utmana vårt dogmatiska sätt att nå ut, är det friheten som förlorar. Det borde vi tala mer om.

• • •

Vissa värderingar är självfallet bättre än andra

I kölvattnet av diskussionen om svenska värderingar, som varit de senaste veckornas hetaste tema, har vänsterns kulturrelativister återigen vaknat till liv. Den postmoderna vänstern börjar plötsligt gorma om att partier som börjar prata om svenska värderingar försöker peka på att Sverige och svenskarna är överlägsna andra folk och nationer. Om att det luktar brunt så fort man tar orden ”svensk värdering” i sin mun. Enligt nyvänstern är allt relativt och det finns minsann ingen kultur eller värdering som är bättre än någon annan. Allt handlar för dem om perspektiv, tolkningsföreträde kombinerat med något argument om att vi har religionsfrihet (hur nu tusan de bakar in det i den här debatten).

Snälla. Det finns givetvis både vissa idéer och värderingar som är bättre än andra. Självfallet är det så. Att det är kontroversiellt att konstatera något sådant idag, visar ändå att de postmoderna tendenserna genomsyrar den politiska debatten allt mer.

Huruvida det är gynnsamt att alla partier betecknar de värderingarna de anser vara de viktigaste som svenska, får historien utvisa. Kanske är det den som på bäst sätt fyller begreppet ”svenska värderingar” som står som vinnare till slut. För förutom kulturrelativisterna längst ut på vänsterkanten tycks väldigt många finna värderingsdebatten viktig och efterlängtad.

Stefan Löfvens ”svenska värderingar” omfattar att älska den svenska modellen, vilket nu för tiden kan innebära alltifrån att facket och arbetsmarknadens parter sätter lönerna, till att omfamna världens högsta marginalskatt. För Anna Kinberg Batra omfattar ”svenska värderingar” att vi värnar jämställdhet i stor utsträckning och idén om att göra rätt för sig.

Att man pratar om just ”svenska” värderingar är självfallet dels på grund av att det är något som kan identifieras som svenskt, men kanske mest av allt på grund av att det är ett effektivt sätt att kommunicera ut begreppet. Det intressanta är egentligen själva samtalet om vilka värderingar som bör genomsyra samhället. Det har de flesta fattat förutom de postmodernistiska apostlarna på vänsterkanten.

Så låt oss alla bara strunta i ytterkantsvänsterns ilska över att någon tar begreppet ”svensk värdering” i sin mun och låt oss fortsätta debatten om värderingar och normer. Diskussionen om hur vi ska bete oss mot varandra i samhället. För till syvende och sist är den diskussionen en av de viktigaste delarna i ett demokratiskt samhälle. Och väldigt svenskt.

• • •

Äganderätten under hot

Den intellektuella härdsmältan hos regeringens utredare av skogsvårdslagen, som nyligen ifrågasatte möjligheten av privat ägande av skog, har även fått en del vänsterpolitiker att reagera och ryta ifrån.

Den miljöpartistiska riksdagsledamoten och talespersonen Stina Bergström menar dock att det var ”kul och modigt” att utredaren var så pass skeptisk till den grundlagsskyddade äganderätten, en av den liberala demokratins grundfundament. Den vänstergir som MP har gjort verkar ha övergått till en marxistisk vurpa.

Förhoppningsvis landar Sveriges befolkning i beslutet att kasta ut den här typen av maskroskommunism ur riksdagen 2018.

• • •

Om frihet och skatter

Den alltid lika geniala Lena Andersson har i två krönikor i DN under april berört temat demokrati och frihet med utgångspunkten i det svenska skattesystemet. Två utdrag från texterna tycker jag är värda att beröra:

Fram till ganska nyligen bestämde majoriteten i Sverige att homosexualitet var fel och därför förbjudet och när det avskaffades bestämde den att homosexuella inte fick ingå äktenskap. Exakt vad skulle skillnaden vara mot att en profet, en helig text eller en monark beslutar samma sak? Ingen alls. Beslutet får inte högre moralisk halt för att flertalet stödjer det. Den demokratiska frågan är var maktens gräns går, vad den får bestämma över.

 Det här är kanske ett av de viktigaste budskapen för att förstå grunden till de liberala krafternas skepticism till att majoriteten ständigt kan besluta om hur ditt liv ska formas, vad du får äga, och vad som är dina plikter gentemot andra människor.

Om och om igen får jag ta del av vänsterns argument om att skattens nivå legitimeras genom majoritetens vilja och goda syfte. Majoriteten sätter gränsen för vad som är moraliskt riktigt och rätt. De som inte instämmer får kuva sig för socialismens måttstock för det korrekta levernet.

Demokrati är synonym med folkstyre, att människor ska få bestämma själva. Liberalismen är demokratisk i sin natur eftersom den bygger på att låta människor behålla makten själva och fatta beslut över sitt eget liv i så stor utsträckning som möjligt, så länge du inte inskränker någon annans frihet. Socialismen är istället majoritetens envälde, där allt som majoriteten beslutar blir samhällets gemensamma dygd vilket leder till att den personliga friheten ständigt får offras på kollektivets altare.

Andersson berör vidare synen på skattenivån i Sverige. Som bekant är ett ifrågasättande av skatten i Sverige likvärdigt med att ifrågasätta grundläggande mänskligt värde:

Det är rätt svårt att med etisk konsekvens redogöra för varför det är ondska och girighet att inte ge ifrån sig merparten av det man tjänar, om man inte samtidigt anser att staten äger sina medborgare och kan använda dem till det som för tillfället behövs, organtransplantation och annat.

 Under valrörelsen 2014 (och säkerligen i samtliga valrörelser de senaste decennierna) florerade argumenten från vänsterhåll om att det var osolidariskt och girigt att vilja sänka skatten. ”Tror du inte på medmänsklighet? Varför bryr du dig inte om andra människor?” lyder argumenten från vänsterhåll.

Om gränsen för medmänsklighet  går vid huruvida man är för ett skattetryck på 45 % eller 50 % kan vi konstatera att vi har en snäv syn på vad humanitet och ett gott samhälle egentligen omfattar. Vartenda försök till att få sjuksköterskan eller egenföretagaren att få behålla några hundralappar extra i månaden stämplas som ondska och välfärdsstatens fall. Omfördelning av resurser i ett samhälle är naturligtvis i sig inget problem. Problemet är tvångsmomentet och majoritetens makt över att ständigt kunna sätta ribban för indrivandet av dina resurser och makten att utforma regelboken för hur ditt liv ska levas. Socialdemokratin får mer än gärna förverkliga sin utopi till minsta detalj, men låt människor frivilligt vara en del av den. Så kan vi som inte stöttar förtidspensionering av 19-åringar, världens högsta skattetryck, rökförbud, flygförbud och världens högsta bidrag, få avgöra själva vad ett gott och medmänskligt samhälle omfattar.

• • •

Tycker du verkligen så här, egentligen?

Frågan dyker påtagligt ofta upp i  politiska diskussioner med meningsmotståndare.

”Givet din situation just nu i livet och din bakgrund så kan jag förstå att du kan tycka så, men om du inte hade haft det så lätt i livet?” försöker meningsmotståndaren använda som motargument efter att jag har redogjort mina ståndpunkter.

Det kan röra sig om de flesta politiska frågor – allt ifrån sjukvård, utbildning, skatter och arbetsmarknad. Samma argument från vänstertyckarna återkommer ständigt. En viss politisk åsikt hänger ihop med vilket skede i livet du är i för tillfället, din ekonomiska ställning och bakgrund. Speciellt om du är höger.

Det första som förvånar mig är vänsteranhängarnas gedigna kunskap om just min ”bakgrund och ställning i livet”. I ärlighetens namn, de grundlösa antagandena om att alla högerpolitiker verkar leva och alltid har levt livet med silversked i munnen och alltid har haft framgång serverat på ett fat, är pinsamt verklighetsfrånvänt. Vänstern har under en så pass lång tid målat upp bilden av den onda, rika kapitalisten som den genomsnittlige borgerlige väljaren att de till slut börjat tro på sina egna retoriska lögner.

Snälla – ni vet inget om mig, min uppväxt, min situation eller framtid. Lika lite som jag vet något om de flesta jag debatterar med. Och det är inte relevant för sakfrågan. Gå vidare.

Men fortfarande kvarstår faktumet att vänstern på allvar tror att den genomsnittlige liberalen just är liberal för att hen kan vara det givet personens ställning i livet. Det förvånar och är naturligtvis en verklighetsuppfattning som tagit form utan en djupare analys av samhället.

Jag är alltså en fattig student som lever med knappa marginaler. Jag anser alltså fortfarande att skattetrycket bör sänkas rejält, så även bidragen.

I den verklighet jag är en sjuk, arbetslös, ensamstående trebarnsfar på landsbygden kommer jag fortfarande tycka att det fria skolvalet är en mycket bra reform. Att slopandet av apoteksmonopolet var en bra idé. Att marknadsekonomi och frihandel är det enda framgångsrika konceptet för att på allvar lyfta människor ur fattigdom. Att tillväxt i en ekonomi är viktigt för att komma till bukt med jämställdhetsproblem och för att rädda klimatet.

Så för att svara på frågan: ja, jag tycker så här. Egentligen.

• • •

Nyårslöften

Tänkte börja det nya året med att sammanfatta mina löften inför det nya. Ofta något som ger bra startblock för att göra det nya året till ett bättre än det gångna. Om inte, så ger det i alla fall dig själv goda råd om varthän man vill.

Våga vara obekväm

En rubrik som egentligen syftar på en egenskap – mod. Att vara modig och våga stå på sig, även när det inte känns enkelt. Även när det känns som svårast. När folk spär på unkna normer, göder sina fördomar och stolt skyltar med dem – våga säg emot. Våga ställa motfrågor. Våga argumentera. Våga säg din åsikt.

Jag har i regel sällan haft större problem med att vara obekväm eller hålla inne min åsikt, men så kommer de tillfällena när man upptäcker att man suttit tyst när man inte borde.

 

Var höger

Det kanske ter sig som en banal uppgift för en politiskt engagerad moderat, men det tåls att påminna sig själv om att stå fast vid sin övertygelse i alla situationer. Om det är viktigt att stå fast vid sin moraliska kompass och våga gå sin egen väg, är det minst lika viktigt att stå fast vid sina värderingar och åsikter. Att inte vika från den ideologiska kompassen, även när det blåser i motsatt riktning. Jag är liberal, höger om man så vill, av motiverade, goda skäl. För att jag vill stå upp för egenmakt och frihet. För att jag gör skillnad på negativa och positiva rättigheter. För att jag tror på människor och samhället framför statliga system och politiker.

I ett vänsterpräglat land som Sverige är socialismen grundmurad i samhällets mentalitet. De socialistiska svaren är ofta de enkla och självklara. Det händer alltför ofta att en stor massa kan tysta även de bästa av argument. Inte för att att de har rätt, utan för att de är fler och får dig att tveka. Om vi inte vågar hålla hårt i våra värderingar och vågar stå upp för dem, vem ska då göra det?

Ha alltid fötterna på jorden, men låt alltid idéerna visa vägen.

 

Var snäll

Livet är för kort för att glömma de som betyder allra mest. Ta hand om varandra.

 

 

Det är mer än välkommet att kopiera mina nyårslöften rakt av. Förhoppningsvis kan vi jobba med dem tillsammans och göra 2016 till ett lite bättre år än det förra.

earth

• • •

Där himlen slutar och jorden tar vid

Jag har länge fascinerats av människors benägenhet att ständigt blicka mot landets politiker vid varje enskilt problem som står för dörren. Vårt land må vara politiserat och reglerat i alltför stor utsträckning, men det är långt ifrån alltid det är en ministers ansvar att lösa landets alla problem som uppstår. Dock finns det de som är övertygade om att världen kommer bestå av guld och gröna skogar om vi bara förbjuder allt som kan anses som problematiskt, kränkande eller oroväckande.

Nyvänsterns största anhängare är ytterst angelägna om att vartenda problematiskt beteende eller fenomen kan och ska förbjudas. Porrförbud, konsumtionsförbud, reklamförbud, köttförbud, betygsförbud, flygförbud och män med osunda värderingar ska skickas på omskolningsprogram. Listan kan göras än längre. Med sitt mål om att alla ska dansa efter deras pipa är de inte nöjda förrän alla lever efter förbuden och föreskrifterna enligt vänsterdoktrinens moralbibel. Extra intressant är det när nyvänstern, med en exceptionell förmåga att problematisera vart enda minsta mänskliga beteende, vill att politiken ska in i människors vardagsliv för att med moralkompassen och pekpinnar befria människor från osunda värderingar och förlegat leverne. Tillåt mig att vara skeptisk.

Du kan inte lagstifta om medmänsklighet. Du kan inte förbjuda förlegade normer och värderingar. Verkligheten är mer komplex än så. Medmänsklighet handlar om hur mycket vi bryr oss om andra. Om våra handlingar gentemot våra medmänniskor. Arbetet för ett mer jämställt samhälle börjar hos dig och mig. Hur vi beter oss mot varandra i vår vardag.

Även i den värld lagstiftningens makt var så stor att vi kunde tvinga fram godhet och önskvärda beteenden hos alla människor, är det problematiskt ur en annan synvinkel. Säger inte det här en del om vår tilltro till det civila samhället, människor i vår omgivning och oss själva? Förmår inte vi själva påverka samhället själva i en bättre riktning? Är det enbart politiker som kan åstadkomma förändring och framsteg?

Våga ifrågasätt politiken och statens allsmäktiga kraft. Våga tro på att människor kan göra gott om vi samarbetar, utan en politikers direktiv, en förordning eller en lag. Det må vara en uttjatad paroll men nog så viktig att understryka – var den förändring du vill se. Samhället är större än staten. Och du kan göra så mycket mer än du tror.

 

LucKram

• • •

Bevare oss från konsekvensetiker

Få saker är så beklämmande som vänstertyckares smala synfält när de argumenterar för diverse politiska reformer. Att ständigt utgå från sig själv och den skara som håller med är ett ständigt felsteg många i min närhet som lutar åt vänster oftast gör. ”Jag vet många som gillar public service, det är klart vi ska tvinga folk att betala tv-licens, folk måste fatta att det är bra”. I vänsterns värld är det objektivt ”bra” med public service för det finns en stor skara som uppskattar det. Samma sak med att tvinga människor att betala för offentliga kultursatsningar. Samma sak med världens högsta marginalskatter. Det är objektivt ”bra” eftersom en viss majoritet gillar det. Då får minoriteten leva med konsekvensen. Därför är det enligt vänstern rimligt att genom politiskt tvång genomdriva dessa reformer.

Den personliga friheten får alltid offras på kollektivets altare när den konsekvensetiska vänstern är i farten. Positiva och negativa rättigheter, vad spelar det för roll att hålla isär dem? I Sverige är vänstern sällsynt duktiga i debatten att upphöja varenda liten förmån eller offentlig satsning till en mänsklig rättighet. Listan kan göras lång.

Det finns rättigheter, punkt. Men vänstern har en tendens att ständigt urvattna begreppet och tänja sönder konceptets innebörd.

”Men vadå, en liberal majoritet skulle ju tvinga igenom skattesänkningar mot en minoritets vilja”, kanske någon invänder. Men nu är ju alltså inte att låta folk behålla sina pengar ett tvång. Fördelen med ett mer liberalt system är att dessa möjligheter kvarstår men med mer frivillighet som grund. Du kan då inte tvinga och begränsa en minoritets frihet och vilja, men du kan ändå upprätta ett system eller en finansiering för ett projekt. Poängen är att tvånget begränsas, att den personliga friheten och individens fria val och rättigheter respekteras.

Naturligtvis är politiken i verkligheten inte så svart och vit. Men när den konsekvensetiska vänstern härjar lös och går för långt måste vi vara många fler som säger stopp och står upp för individens fria val och rättigheter. Oavsett hur mycket vi diggar SVT.

• • •

Robin Hood och hans motståndare

Robin Hood var liberal. Staten, de rika, tog allt mer ifrån de allt fattigare människorna. Robin Hood såg till att människorna fick tillbaka det som var deras. I sagan framstår Robin Hood som en folkets hjälte. Någon som ville att människor skulle få behålla makten över sin tillvaro.

Även om det känns banalt att dra paralleller till den gamla sagan om upprorsmakaren från Sherwoodskogen, är liknelsen fortfarande relevant idag. Sverige har världens högsta skattetryck vilket skapar konsekvenser för hushållens ekonomi, företagsamheten och tillväxten. Efter att avgifter, moms, arbetsgivaravgifter, inkomstskatter med mera är betalt har staten lagt beslag på över halva inkomsten. Då talar vi om inkomster som ligger på omkring 20 000 i månaden.

När politiker höger ifrån kommer med förslag om att minska skattetrycket något, så att främst de med små inkomster skulle kunna få behålla något mer än halva sin inkomst, får vänstern det att framstå som ett hot mot hela samhället. ”Osolidariskt”, ”välfärden rämnar samman”. Aggressionen mot att vanligt folk skulle få behålla lite mer än halva sin inkomst får vänstern att se rött, i dubbel bemärkelse. Att lätta på skattetrycket framstår som ”hjärtlöst och kallt”.

Det här är den krassa realiteten i den svenska politiska debatten. En i mångt och mycket smått absurd inställning till hur man ser på människors rätt att styra över sina egna ekonomiska medel.  Där utgångspunkten allt mer tycks vara att pengarna i första hand är statens.

Det borde inte ens ur en fördelningsivrig vänsterpolitikers ögon finnas ett egenvärde i att begränsa så mycket av hårt arbetande människors makt över sin egen vardag. Det höga skattetrycket som kväver den enskildes makt över den egna tillvaron har även blivit ett hot mot själva syftet till varför det har uppkommit, att skapa en skattefinansierad välfärd. När höga skatter hämmar lönsamheten att utbilda sig, att arbeta hårt och att starta och driva företag är det välfärden som tar styrk. De vänsterpolitiker som värnar arbete och välfärd borde ansluta sig till att möjligheten att låta hårt arbetande låginkomsttagare få behålla lite mer än hälften av sin inkomst. Det är dags att svensk vänster blir lite mer Robin Hood och lite mindre prins John.

• • •

Moderaterna och berättelsen om Sverige

Alliansen förlorade valet 2014. Efter 8 år av frihetliga reformer är det återigen socialism som pumpas ut från Rosenbad. Vi förmådde inte att fortsätta på vår berättelse om varthän vi ville med Sverige. Vi gick tillbaka till de tidigare misstagen om att enbart varna människor för sossarnas politik och berättade att vår styrka låg i att vi inte var socialdemokrater.

Tiden i opposition är en tid för självrannsakan och politisk utveckling. Det är tydligt att så är fallet inom Moderaterna i rådande stund. Oroväckande nog har ännu ingen tydlig vision eller berättelse aviserats från Nya Moderaterna sedan valet. Ett intensivt utvecklingsarbete har dragits igång och flera nya politiska förslag har presenterats. I regel många bra reformer och förslag, med vissa undantag.

Problemet har dock varit att se den röda tråden i förslagen. Det är svårt att se på politiken som en helhet och ett tydligt alternativ till vänsterns manér. Det har varit mycket snack om NATO, ett ytterligare jobbskatteavdrag, nej till regeringens skattehöjningar och bättre SFI. Gott så. Men vad kommer mer? Varthän vill vi ta Sverige? Var är berättelsen om framtiden? Förslagen spretar åt alla möjliga håll och det är svårt att förstå vad Moderaterna egentligen vill. Fler jobb och tillväxt. Absolut, rätt fokus. Men det är en välbekant paroll som ligger på varenda politikers läpp. Det krävs mer än så.

Berättelsen om det nya utanförskapet är bra. Det är en god början. Men det krävs mer. Det nya utanförskapet är ett samhällsproblem som vi vill bekämpa, men det omfattar fortfarande enbart en viss del av befolkningen och är inte en fullskalig berättelse om hur landet i sin helhet ska växa och bli bättre.

Politik handlar i grunden om att presentera konkreta förslag som löser centrala samhällsproblem. Förslagen måste dock alltid sättas in i en större kontext, i en berättelse som får hela Sverige att förstå vikten av förändringen och varthän förslagen ska leda oss. En vision om vilket Sverige vi vill se.

För många borgerliga politiker är det svårt att vara visionär och staka ut en resa om varthän man vill ta samhället av den enkla anledningen att det går delvis emot vår ideologi. Politiker ska inte berätta hur samhället ska utvecklas och hur människor ska forma sina liv, det ska människor göra själva. Politiken finns till för att stötta människor, skapa bra förutsättningar och riva hinder. Vad som gör oss till dåliga berättare ligger i vår ideologiska själ. Men nog måste vi försöka bortse från det för att göra oss begripliga, tydliga och lättillgängliga för människor. Återigen måste vi lära av de framgångar som socialdemokraterna har i sitt bagage. Oavsett vad vi idag har för associationer till ”folkhemmet” och ”det starka samhället” är det framgångsrika, tydliga politiska berättelser som folk känt igen sig i och velat ansluta sig till. Just för att det var berättelser med framtidsanda som inkluderade hela befolkningens framtid.

Det är dags att Moderaterna steppar upp i utvecklingsarbetet. Med tydligare och skarpare förslag för fler jobb, mer tillväxt och en bättre välfärd. För sammanhållning och trygghet. Om ett Sverige med framtidstro, där alla ska kunna förverkliga sina drömmar. Det är dags att Nya Moderaterna påbörjar berättelsen om framtidens Sverige.

• • •