Politiken och missnöjet

Socialistiska politiska krafter har under decennier haft som politiskt mål att flytta makt från människor, till stat och politiker. Det är själva idén med socialismen. En liten grupp av människor ska kunna styra med pekpinnar och ekonomiska resurser över framtiden för resten av befolkningen. Folk ska få fler och mer omfattande regler att leva efter och tvingas ge upp en större del plånboken för att en politiker vet bättre vad pengarna ska gå till än människor själva.

För socialisterna är den växande politiska makten viktig. Så länge makten är deras.
När någon annan än en socialist får makten, beskrivs det från vänsterhåll som “en statskupp”. Att hela samhället “raseras”. För att makten kopplat till de befogenheter som följer med den, är deras. Att någon försöker minska politikens makt beskrivs som ett “väpnat rån mot svenska folket”.
Politiker kan ha mindre makt. Politiker bör ha mindre makt. Det är vänsteridén om att politikers makt ska vara stor som gör att Donald Trump på riktigt blir farlig.
Framtiden för så många avgörs idag av en eller ett fåtal personer. Missnöjet växer när makten över den egna vardagen minskar. Det är det grundläggande problemet. Om detta måste den fortsatta politiska debatten handla mer om. I Sverige, så väl som i resten av världen.
• • •

Winter is coming

Skriver i senaste numret av Moderata Ungdomsförbundets tidning Blått om högskolepolitikens tomrum och hur viktigt det är att Moderata Studenter tar plats i det vakuum som finns inom högskolepolitiken. Att sätta högre utbildning högre upp på den politiska dagordningen är avgörande för att Sverige ska kunna stå stark i globaliseringen.

DSC_0949

 

• • •

Socialismen och globaliseringen

Globalisering innebär förändring. Att världen krymper och kommer allt närmare oss. Kulturer möts, människor rör sig och vi skapar nya plattformar för människor att utbyta information. Mångkulturella samhällen skapas, idéer om demokrati och frihet sprids. Handeln ökar och människor lyfts ur fattigdom.

Inget torde vara mer välkommet än globaliseringens följder. Allt är dock inte problemfritt. Förändringar i dignitet med den globalisering vi sett de senaste trettio åren ställer krav på människor, samhällen och är ur många perspektiv påfrestande. Jobb försvinner och byts ut, landsbygden avbefolkas och den globala konkurrensen hårdnar.

Människors oro och skepticism till dessa omvälvande förändringar måste tas på allvar och politiken måste stå redo med tydliga svar hur förändringarna ska ske så stabilt som möjligt, utan att vara motståndare till förändringarna i sig.

Det är här vänsterpolitikerna ofta går fel. De hörsammar människors oro och bekräftar att det är själva förändringarna som är problemen och bör bekämpas. Förklaringen är enkel. Stora delar av de fördelningspolitiska system och regleringar som socialister så innerligt värnar, är svåra att förena med den globaliserade världen. Människoströmmarna som uppkommer i globaliseringens kölvatten kräver att vi gör upp med den hårt reglerade svenska arbets- och bostadsmarknaden för att fler ska kunna komma in i samhället. Den hårdnande globala konkurrensen ställer krav på att vi skrotar de protektionistiska dogmerna. Här står socialisterna handfallna, utan svar på utmaningarna.

Som liberal är svaret enkelt. Finns det en konflikt mellan systemet och människan, sätter vi alltid människan framför systemen. Hindrar exempelvis vår arbetsmarknadslagstiftning människor från att komma i arbete, är det lagstiftningen som bör ändras, inte människans vilja att få ett arbete. På samma sätt som att vi bör riva murar om de hindrar människor som vill korsa gränser för att få ett bättre liv i ett nytt land.

I globaliseringens tid handlar det om att välja sida. Mellan de som vill skydda och konservera de rådande murarna och regleringarna till förmån för att begränsa rörlighet av människor, varor och tjänster – och de som välkomnar globaliseringen. Mellan de som vill att vi ska handla mindre, resa mindre, samarbeta mindre – och de som vill motsatsen. Socialister och fackföreningar har tydligt bevisat vilken sida de står på när de med kämpar med näbbar och klor för att begränsa arbetskraftsinvandring, stoppa frihandelsavtal och förhindra säkerhetspolitiska samarbeten.

I historieböckerna kommer socialismen beskrivas som en motståndare till krafter och tendenser som ökade välståndet, bekämpade fattigdom och skapade förutsättningar för människor att skapa sig ett bättre liv. Eller ja, det gör den väl redan.

• • •