Vissa värderingar är självfallet bättre än andra

I kölvattnet av diskussionen om svenska värderingar, som varit de senaste veckornas hetaste tema, har vänsterns kulturrelativister återigen vaknat till liv. Den postmoderna vänstern börjar plötsligt gorma om att partier som börjar prata om svenska värderingar försöker peka på att Sverige och svenskarna är överlägsna andra folk och nationer. Om att det luktar brunt så fort man tar orden ”svensk värdering” i sin mun. Enligt nyvänstern är allt relativt och det finns minsann ingen kultur eller värdering som är bättre än någon annan. Allt handlar för dem om perspektiv, tolkningsföreträde kombinerat med något argument om att vi har religionsfrihet (hur nu tusan de bakar in det i den här debatten).

Snälla. Det finns givetvis både vissa idéer och värderingar som är bättre än andra. Självfallet är det så. Att det är kontroversiellt att konstatera något sådant idag, visar ändå att de postmoderna tendenserna genomsyrar den politiska debatten allt mer.

Huruvida det är gynnsamt att alla partier betecknar de värderingarna de anser vara de viktigaste som svenska, får historien utvisa. Kanske är det den som på bäst sätt fyller begreppet ”svenska värderingar” som står som vinnare till slut. För förutom kulturrelativisterna längst ut på vänsterkanten tycks väldigt många finna värderingsdebatten viktig och efterlängtad.

Stefan Löfvens ”svenska värderingar” omfattar att älska den svenska modellen, vilket nu för tiden kan innebära alltifrån att facket och arbetsmarknadens parter sätter lönerna, till att omfamna världens högsta marginalskatt. För Anna Kinberg Batra omfattar ”svenska värderingar” att vi värnar jämställdhet i stor utsträckning och idén om att göra rätt för sig.

Att man pratar om just ”svenska” värderingar är självfallet dels på grund av att det är något som kan identifieras som svenskt, men kanske mest av allt på grund av att det är ett effektivt sätt att kommunicera ut begreppet. Det intressanta är egentligen själva samtalet om vilka värderingar som bör genomsyra samhället. Det har de flesta fattat förutom de postmodernistiska apostlarna på vänsterkanten.

Så låt oss alla bara strunta i ytterkantsvänsterns ilska över att någon tar begreppet ”svensk värdering” i sin mun och låt oss fortsätta debatten om värderingar och normer. Diskussionen om hur vi ska bete oss mot varandra i samhället. För till syvende och sist är den diskussionen en av de viktigaste delarna i ett demokratiskt samhälle. Och väldigt svenskt.

• • •

Äganderätten under hot

Den intellektuella härdsmältan hos regeringens utredare av skogsvårdslagen, som nyligen ifrågasatte möjligheten av privat ägande av skog, har även fått en del vänsterpolitiker att reagera och ryta ifrån.

Den miljöpartistiska riksdagsledamoten och talespersonen Stina Bergström menar dock att det var ”kul och modigt” att utredaren var så pass skeptisk till den grundlagsskyddade äganderätten, en av den liberala demokratins grundfundament. Den vänstergir som MP har gjort verkar ha övergått till en marxistisk vurpa.

Förhoppningsvis landar Sveriges befolkning i beslutet att kasta ut den här typen av maskroskommunism ur riksdagen 2018.

• • •