Det handlar om frihet

Assad. IS. Flyktingkatastrof. Människor med hopp om överlevnad och en ljusare framtid flyr nu Syrien för sina liv.

Det är en grundläggande rättighet att röra sig fritt i världen. Det finns ingen naturlag om att människan är dömd till att för alltid leva på den plätt på vår jord där hon föddes. Det är dock ingen grundläggande rättighet att bli försörjd av andra.

Konflikten mellan en gigantisk välfärdsstat och en generös invandring existerar. Vi har upprättat system där vi är tvingade att försörja de flesta som kommer till Sverige. Därför börjar människor ses som en kostnad. Därför upplever många det som problematisk när allt för många, som har dåliga förutsättningar att snabbt komma i arbete, invandrar till Sverige. Många upplever det som för dyrt. Och det är dyrt, men framför allt är det problematiskt för att människor hamnar i utanförskap och för att vi inte har råd att hjälpa fler.

Nationer är inga privata klubbar. En välfärdsstat enligt den svenska modellen har visat sig vara oförenlig med den fria rörligheten. Inte förenligt med friheten. För det är vad det handlar om. Friheten för människor att slippa det pågående folkmordet i terrorns Syrien.

I Sverige åker vi i första klass. Det finns de människor som ligger på spåret, med risk att bli överkörda. Vi förvägrar människorna en plats på tåget eftersom vi ser att platserna i första klass är få. Människorna vars liv hotas har aldrig begärt en förstaklass-biljett. De har inte ens begärt en andraklass-biljett. De är beredda att ta de enklaste av sittplatser om det är så. För det är med all säkerhet bättre än att ligga kvar på spåret.

Argumenten från vänster till höger är i nuläget väldigt snarlika. Men det är vänstern som håller den reglerade bostadsmarknaden och ersättningssystemen kärast. ”Det är inte ett värdigt mottagande om vi sänker bidragen. Det är inte värdigt om vi inte kan erbjuda utbildning och boenden av en standard som lagen förordar.” Inte värdigt? Med den argumentationen menar man alltså att det är mer värdigt att neka människor en fristad. För annars hotas befolkningsekvationen som håller den gigantiska socialistiska välfärdsstaten levande.

Socialister kommer alltid att värna välfärdsstaten och de fördelningspolitiska systemen framför människors rätt att röra sig fritt i världen. De väljer hellre högre stängsel än att skära i migrationskostnaderna. Löfven är inte beredd att rubba en millimeter på bidrag, skatter eller arbetsmarknadslagstiftning för att skära ner på kostnader och underlätta integrationen så att färre hamnar i utanförskap. Så att fler åtminstone kan få en fristad i Sverige.

Och det beklagar jag. Jag och alla de som flyr Assads oljefatsbomber i en verklighet som liknar den värsta av mardrömmar.

• • •

I studentvänsterns Sverige växer pengar på träd

Skriver i senaste numret av Uppsalas studenttidning Ergo om kårvänsterns verklighetsfrånvända förslag om att införa studielön. Kan inte låta bli att någonstans fascineras av vänsterpartiernas idérikedom när det gäller att hitta på nya sorters bidrag. I vänsterns värld verkar det finnas ett pengaträd att skörda för att finansiera alla fantasifulla bidrag och subventioner som de hittar på.

Problemet inom högre utbildning handlar inte om att bidragen är för låga eller att vi inte har studielön. Problemen inom högre utbildning bottnar i att många inte får ett yrke inom sitt examensområde efter avslutade studier och att kvalitén på utbildningen i många fall är undermålig. Här står Uppsalas studentvänster handfallna utan svar på utmaningarna eftersom deras primära fokus alltid kretsar kring enorma bidragshöjningar. Studenter efterfrågar inte radikala bidragshöjningar utan ett jobb efter avslutade studier. Förhoppningsvis infinner sig den insikten hos Uppsalas samlade studentvänster förr eller senare.

Här kan du läsa artikeln.

 

• • •

Tidig vinter

Bestämde mig att ge mig hem till de värmländska skogarna för en långhelg. För någon med vinterabstinens skulle det visa sig vara den perfekta destinationen. Jag antar att längtan efter kylan främst innefattar en längtan efter att undvika den. Till exempel genom att stanna inomhus, slå sig ner i fåtöljen och plöja lite politisk litteratur. Det tänker nämligen jag göra.

LucDSC_0539LucasKramer

• • •

När blir Löfven statsminister?

“Being powerful is like being a lady, if you have to tell people you are, you aren’t”. Margaret Thatchers välkända citat har kommit att bli en grundregel inom ledarskapsteori. En grundregel som är viktig att påminna sig om, speciellt i rollen som partiledare. Eller statsminister.

I Agendas senaste partiledardebatt var Stefan Löfven som så många gånger förut snabb med att påpeka att ”det är jag som är statsminister”. Ett statement som borde te sig överflödigt om en ledare kan påvisa handlingskraft och ledarskap i praktiken. Likaså är Löfven väldigt pigg på att berätta att han leder en feministisk regering. Politiken visar dock ingen tydlig indikation på ett större jämställdhetsfokus än hos någon tidigare regering. Det här är ett genomgående tema för Stefan Löfven i hans politiska roll. Han måste ständigt i utspel och debatter påpeka hur van han är vid förhandlingar, hur väl han känner till hur näringslivet fungerar och att det är han som är regeringschef.

I senaste Sifon landar Socialdemokraterna på 24,6 %. En siffra som senast det begav sig tvingade partiledaren till det verkställande utskottets giljotin. Nog finns det skillnader mellan rådande situation inom Socialdemokraterna och Juholts korta tid vid rodret, men problemen ter sig snart vara av samma dignitet. Regeringens handlingskraft är under all kritik och det borgar för att allt fler inom arbetarrörelsen kommer att fråga sig hur stor del av problemen som bottnar i Löfvens ledarskap. Frågan ligger i luften: när blir han statsminister på riktigt?

Det nya politiska landskapet i Sverige ställer allt hårdare krav på ett tydligt ledarskap, en möjligen uttjatad paroll men nog så sann och viktig. Med flyktingkatastrof och budgetkalabalik i riksdagen befinner sig svensk politik i det mest kaosartade läget på över 20 år.  Alliansen understryker ständigt att det nu krävs tydligt politiskt ledarskap. Stefan Löfven försöker leva upp till kraven genom att berätta att han är ledare och att han är tydlig.

Det verkar inte bättre än att Stefan Löfven kommer få fortsätta påpeka för svenska folket att det är just han som ska och kan ro skutan Sverige. För svenska folket är uppenbarligen inte övertygade om att så är fallet.

• • •